Det övergripande inriktningen  för all behandlingsverksamhet inom Skyddsvärnet är Hjälp till självhjälp. Den inriktningen har funnits sedan 1910 då Skyddsvärnet bildades. Grundtanken var att Skyddsvärnet skulle vara ett komplement till statlig, kommunal och ideell hjälpverksamhet. Målet är och var att klienter ska få ökade möjligheter att själva kunna påverka sitt liv.

Det mångåriga och utvecklande samarbetet med Kriminalvården kvarstår in i 2000-talet. Det gör även samarbetet med social-tjänsten, och nu i fler av dess verksamhetsgrenar.

(Personerna på bilderna nedan är inte hämtade från verkligheten)

Ny inriktning

Skyddsvärnet erbjuder nu, som ny gren av sin verksamhet ut mot kommuner,  par-och  familjerådgivning för privatpersoner som behöver råd och stöd under en period i sina liv. Samtalen handlar om att båda ska komma till tals och få tillfälle att reflektera kring sina egna behov och på vilket sätt man kan hjälpas åt att ge plats åt dessa. Målet är ökad förståelse  för såväl sina egna som den andres behov och att relationen ska bli en plats för närhet, tillit och utveckling.

Klienter från Kriminalvården och socialtjänst berättar

"Jag tycker att jag blev hjälpt av terapin. Det var nog många saker. Ibland kunde det vara så att om jag hade ett problem och själv hade kommit på två möjliga lösningar på det så kunde terapeuten ge mig två till".

 

"Han skrev några punkter som jag alltid skulle komma ihåg. Han kopierade och laminerade den lappen och den har jag fortfarande i plånboken. Jag tittar på den och läser den om och om igen. Det är om mitt barn, mina svaga punkter och sånt som jag ska tänka på".

"Det jag tycker att det lett till är att jag har försökt förändra mitt liv och mitt beteende, lite mer genomgripande då. Jag har både tänkt till och känt. Jag är mera medveten om vad jag behöver förändra och sen är det ju en annan sak att det inte är gjort på tio minuter eller en månad eller så men det blir ju små steg ibland".

"Vi pratade om mina gamla problem och vad jag gjorde åt det och sen dag för dag gick det bättre för mig".

 "Han fick mig att slappna av. Han var inte dömande, han var lugn, lyhörd och lyssnande. Det fick mig att ta upp allt som var jobbigt. Ibland kunde det vara så att om det var något som var jobbigt så tog jag inte upp det men efter ytterligare några träffar kände jag mig tryggare och lugnare och då tog jag upp det då".

"Nu mår jag bra. Jag kan tänka annorlunda. Det hjälpte".

Tankar från klienter om att vara tvingad att gå i behandling...
"I början gick jag dit för att jag var tvungen men sen kom vi överens om att  jag ändå skulle vara där, då kunde vi ju ta upp och prata om grejor som jag gick och funderade på. Det var jättebra tycker jag".

"Allt kändes ok fan. Att va ledsen, att var arg... Man kunde berätta allt alltså. Det var som en dagbok. Jag har aldrig pratat med nån och att det varit så."