Fobier handlar om en stark och handikappande rädsla för något specifikt. Det kan röra sig om en rädsla för ormar, spindlar, höjder, hissar e.t.c. Dessa rädslor har ofta sitt ursprung i en tidig traumatisk erfarenhet av det som personen senare utvecklar en fobi mot.
Den traumatiska erfarenheten leder ofta till att personen generaliserar till att det inte bara är just den hissen som fastnar vid just det tillfället personen var med vid utan att alla hissar alltid kommer att fastna och att det då är bäst att aldrig sätta sin fot i en hiss.
En fobi som till att börja med bara har handlat om att personen till exempel undviker hundar kan sen växa till att alla situationer undviks där det finns en risk för att personen springer på en hund. Det kanske börjar med att personen undviker parker. Sen blir det att personen undviker ställen där han/hon några gånger har sett en hund. Till sist kan det bli så att personen tar extrema omvägar för att ta sig till jobbet eller knappt kan gå till affären för att det finns en minimal risk för att det där ska finnas en hund.
En typisk fobibehandling går ut på att personen gradvis och under kontrollerade former utsätts för det han/hon är rädd för. På det sättet märker personen att de katastrofer man har målat upp i sitt huvud inte inträffar vilket gör att ens rädsla så småningom lägger sig.