Dagens moderator Henrik Tham, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, inledde med att gratulera Skyddsvärnet till den aktningsvärda åldern och påpekade samtidigt att många i auditoriet själva kunde överblicka en stor del av den tid som Skyddsvärnet verkat och den kriminalpolitik som präglat den perioden.
Rent kriminalpolitiskt sett har det skett stora förändringar från mitten av sextiotalet till i dag. Nu talar man om brott och straff i helt andra ordalag.
Innan sextiotalet fanns en föreställning om att brottsligheten skulle minska när välfärdsstaten var helt utbyggd. Brottsligheten berodde på bristande välfärd, jämlikhet och utbildning. Antaganden som grundade sig på att man kunde se en ökad brottslighet och en ökad fängelsebeläggning från andra världskriget fram till sextiotalet, men själva termen kriminalpolitik fanns inte.
68-effekten innebar en radikalisering och en politisering av synen på kriminalitet och i den andan bildades bland annat KRUM samtidigt som alla de andra R-förbunden. KRUM krävde vård och att fängelserna skulle rivas. Man skulle avskaffa de tidsobestämda påföljderna.
Från sextio- och sjuttiotalet fram till sekelskiftet kan man se en hel del förändringar. Från relativa straff till absoluta straff. Samhället hade en vilja att markera en skärpt syn på våld och återupprätta rättvisan. Från behandling till återanpassning, från påföljd till straff. Det är brottets art som bestämmer straffet. Detta innebar ”all time high” för fängelsebeläggningen, från frivård till fängelse. Galler var en symbol.
På brottsidan kunde man se tendenserna från stöld till rån, från alkohol till narkotika. Men nu började man även tala om brottsoffret, från gärningsman till brottsoffer. Och optimismen blev alarmism och ansvaret gick från experter till politiker. Samhället måste markera och ta konsekvenserna. Straffen skärptes och det fick konsekvenser för själva behandlingstanken. Viss forskning gav vid handen att det spelar ingen roll vad man gör, återfallen blir lika många.
I dag kan man konstatera att brottsligheten har individualiserats, men på vilket sätt kan vi tala om behandling i dag? Vad säger forskningen i dag? Folk går ut och in i kriminella karriärer, men det finns en stark tro på behandling. Behandling som omsorg, behandling som en rättighet och sist men inte minst, en behandling som har en grundläggande optimism.
Kultur är det som håller våldet borta!
Text: Åsa BodénFoto: Denny Lorentzen